Isbanan – ett glatt ämne
Ishockey i Alströmerparken
Utdrag ur Väsby FK:s klubbtidning Bollentinen nr 3 2012 och nr 1 2013
När det berättas att det spelats ishockey i Väsby och att det legat en ishockeybana i Alströmerparken höjer många på ögonbrynen. Men mellan 1956 och 1969 hade Väsby FK ett aktivt ishockeylag. Ishockeysektionen var en sektion inom klubben. Ishockeybanan låg där klubben idag har sin grusträningsplan. Här spelades också damhandboll på sommartid. I en liten serie av artiklar skall vi försöka minnas tiden. Hur banan kom till, hur klubben skaffade pengar och hur det spelades ishockey och handboll.
Bertil Küttim spänner sina skridskor. Bilden tagen 1966.
Från Sträckan till Alströmerparken
Helge Olofsson, mångårig spelare, ledare och sekreterare i Väsby FK. Dessutom en av förgrundsfigurerna för ishockeybanan och Väsby FK:s ishockeylag. Han skriver följande i Väsby FK:s jubileumsskrift 1925-1975:
"Under 1954 började man i Väsby att inse betydelsen av en landisbana. Orsakerna var flera, dels hade den skridskoåkande ungdomen mycket få möjligheter till acceptabla isbanor. Man var i huvudsak hänvisade till den s.k. "Sträckan" som var beroende av översvämningar. Denna låg på en mycket blåsig plats och var helt förkastlig som bana. Vidare fanns bara märgelgravar med påföljande livsfara." (Sträckan" var den allmänna benämningen på översvämningar på Steglinge Gårds ägor, söder om nuvarande Nygårdavägen och Prästavägen som oftast frös till under vinterperioden, art.förf. anm.)
I denna situation beslöt man inom Väsby FK att undersöka och eventuellt förlägga en ishockeybana i Alströmerparken. Sonderingar gjordes och man gick till kommunen med begäran om att få arrendera mark för en bana. Från kommunalt håll var man positivt inställd, fast undantag fanns. Man fick arrendera plats för banan på 49 år, till ett verkligt lågt arrende. Men så skulle också skolorna har tillgång till banan, i mån av tillgång.
Så långt Helge Olofsson. Redan under slutet av 1954 skrev Väsby FK genom Helge Olofsson till Skånes Ishockeyförbund för att få hjälp med uppstarten.
Skånes Ishockeyförbunds guru på den här tiden var Folke Lindström, välkänd ledare i Malmö FF ishockey, svarade Helge den 31 december 1954. Han hälsade Väsby FK välkommen i ishockeyfamiljen och kom med några råd." Ansök om anslag till banan, där ni kan få 1 000 kronor, samt om anslag till målvakten första året". Målvakten var den ende spelare som var tvungen att vara korrekt utrustad. Folke Lindström hänvisade naturligtvis till grannen Jonstorps IF och deras starke ledare Lennart Johansson.
Den 13 juni 1955 kom besked från Svenska Ishockeyförbundet att Väsby FK den 5 maj 1955 beviljats inträde i förbundet.
Från tanke till verkstad
Byggandet kom igång. Det var en massiv uppslutning av personer från byn. Lantbrukarna ställde traktorer och vagnar till förfogande. Många var på ett eller annat sätt inblandade i arbetet. I parken där isbanan skulle byggas fanns en av kommunens branddammar som var djupdelen. Det fanns också en lågdel. I branddammen fiskades karusor, små fiskar som fanns bland annat i märgelgravar. I lågdelen fångades krokodiler, eller var det möjligen den mindre varianten som kallades ödlor.
Lågdelen fylldes och kvar blev branddammen. Från denna togs vatten till att spola den blivande ishockeybanan. Men innan dess fälldes träd, höggs rötter och schaktades bort och forslades till för att få ett bra och bärande underlag. Sist kom stenmjölen som var den sista fina ytan innan det spolades på vatten. De mesta gjordes för hand utan maskiner. Vi småpågar var kanske inte till någon större nytta, men en och annan rullebör kunde vi väl fylla.
Det byggdes en träsarg runt banan och banan försågs med belysning. Bakom båda målen sattes det upp en röd lampa på en stolpe. Denna var avsedd för måldomaren som skulle slå på strömbrytaren för att signalera mål. Att vara måldomare var ett hedersuppdrag i början av hockeytiden i Väsby. På mitten av den södra långsidan byggdes två mindre avbytarbås. Mellan avbytarbåsen fanns ett mindre utrymme för sekretariatet och för speakern. Under golvet i detta lilla utrymme fanns en pump som pumpade upp vattnet från branddammen. På den tiden fanns ingen kalk som gjorde isen vit utan den var alldeles svart.
På den norra långsidan gjordes ett antal avsatser i den befintliga kolbunken. Det blev perfekta läktare. I slutet av 1955 var banan klar. Nu väntade man bara på att vintern skulle komma och lördagen den 28 januari 1956 var den efterlängtade ishockeybanan klar att invigas.
Invigning av ishockeybanan i Alströmerparken.
Utdrag ur Väsby FK:s klubbtidning Bollentinen nr 1 2013
I en annons i lokaltidningen stod följande: Väsby Ishockeybana. Invigningsfestligheter, lördagen den 28 januari 1956 kl. 17.30. Musik – Invigningstal av kommunalfullmäktiges ordförande Eric Larsson, Väsby.
Klubbens ordförande Folke Jönsson hälsade alla välkomna och uttryckte klubbens stolthet, njöt av att över, enligt tidningen, 600 personer från Väsby och Kullabygden sökt sig till Alströmerparken.
Eric Larsson menade att Väsby Kommun blivit en tillgång rikare när han hade förmånen att få inviga ishockeybanan i Alströmerparken. Han hyllade Väsby FK för initiativet och det stora frivilliga arbete som föregått invigningen. Han trodde att det var en förutsättning för en landsortskommun att bjuda trivsel för sina ungdomar.Skånes Ishockeyförbunds vice ordförande Bertil Bergman från Tyringe hyllade klubben och konstaterade att det var den 12:e ishockeybanan i Skåne. Den absolut förnämsta och vackraste isbanan i Skåne.
Första matchen
Så var det då äntligen klart för den första matchen, invigningsmatchen som skulle spelas mellan gästande Rögle BK och hemmalaget Väsby FK. Rögle BK hade hockeyerfarenhet sedan 1950, och med bandyspel sedan 1920-talet fick ju naturligtvis räknas som favoriter framför nybörjarna i Väsby.
Kjell Åkesson från Rögle och Hasse Olsson från Tyringe fick hedersuppdraget att döma matchen. Hasse fick också tillfälle att kommentera domsluten för den ovana Väsbypubliken.
Väsby ställde upp med följande lag : Målvakter var Stig "Goggo" Karlsson och Arne "Lillarne" Nilsson. Första backpar var Sven Paulsson och Claes Svensson och det andra backparet var Åke Paulsson och Knut Nilsson. I förstakedjan spelade Sven "Hasse" Johansson, Ingvar Biel och Torsten Hall, i andrakedjan Börje Svensson, Torsten Nordh och Knut Paulsson. Extraspelare var Gösta Olofsson och reserv Jan-Olle Folkesson.
Efter 0-6 efter den första perioden och 0-12 efter den andra bytte Röglespelarna Sven Morin och Börje Svensson med Väsbykollegorna Torsten Hall och Gösta Olofsson. Efter två mål av Sven Morin skrevs slutresultatet till 2-15.
Lagledare för Väsby var Helge Olofsson, tidtagare Knut Burén och Stig Brandt. Måldomarsysslan sköttes av Lars Persson.
De 369 betalande åskådarna njöt av nymodigheterna, den traditionella korven och en kopp kaffe. Väsby hade fått en unik idrottsmöjlighet vintertid.
En 12-åring som var där, men bara med svagt komihåg – Inge Jolfson