Att leva och bo i Gruvgården
Grueungar berättar….. Lasse Persson och Bertil Küttim berättar hur det var leva och bo där. Utdrag ur Väsby FK:s klubbtidning Bollentinen tisdag 12februari 2019
Knapalyckegården.
I mitten av 1870-talet köpte Stenkolsverket, dvs Höganäsbolaget Knapalyckegården i Väsby. Från början en kringbyggd gård. Knapalyckegården byggdes om till bostäder till gruvarbetarna och döptes om till Gruvgården. Det bodde åtminstone ett tiotal familjer. Familjerna var barnrika och utrymmena små. Byn blomstrade under sekelskiftet. På gårdens mark började man sänka Alströmers schakt 1877. Uppkallat efter kommersrådet och industrimannen Jonas Alströmer. Alströmer startade 1737 Skånska Stenkolsverket. Kanske mest känd för att han lärde svenskarna att äta potatis. Hans namn återfinns idag på ett antal platser i Väsby som Alströmergatan, Alströmervallen, Alströmers Bunke numera Alströmerparken och den numera rivna Alströmergården.
När gruvan lades ner 1909 saknades intresse att underhålla Gruvgården. Vissa av längorna revs. Väsby kommun köpte Gruvgården för rivning av Bolaget vid 1950-talets början. Hela tiden fram till rivningen 1966 var de två återstående gamla bostadslängorna bebodda, men kommunen gjorde bara nödtorftigt underhåll eftersom avsikten var rivning. Bland de sista som bodde här kan nämnas familjerna Hilda och Nils Persson samt Juno och Nicolai Küttim. Numera finns enplanshus på området.
Wäsby Fotbollsklubb 1903
I det historiska sammanhanget skall vi påminna om att i juni 1903 startade prästens, bagarens, lärarens, och prästgårdsarrendatorns söner, tillsammans med ett antal pojkar från den närbelägna Väsby Gruvgård, en fotbollsklubb. Den konstituerande stämman hölls i prästgårdens bakstuga. På ängsmarken bakom gruvgården fick klubben tillgång till en större fotbollsplan, på den plats där Alströmervallen ligger än idag.
Lasse och Bertil
Lasse som är född 1949 växte upp tillsammans med 7 syskon. 6 pojkar och 2 flickor. Storasyster Gun är borta, annars är alla i livet. Övriga syskon är Lennart "Leddi", Gunnar "Todda", Inge-Gerd "Lotta", Leif "Douglas", Yngve "Pjodden", Klas-Göran "Haren". Alla pojkarna har spelat fotboll i Väsby FK och några har även haft förtroendeuppdrag i klubben.
-Jag hade otroliga föräldrar, säger Lasse. Speciellt min mor Hilda var en fantastisk människa . Hon betydde mycket för oss barn. Såg till att vi hade mat på bordet och var hela och rena. Pappa Nils var en erkänt duktig chaufför på Höganäsbolaget. Men trots att alla sex pojkarna var engagerade i Väsby FK kan inte Lasse komma ihåg att han såg en enda match.
Bertil är född 1952 och växte upp tillsammans två äldre syskon. Britt och Börje. Egentligen var de fem syskon ,men bara tre av barnen växte upp i Gruvgården. Bertil framhåller också sina föräldrar. -Fantastiska, arbetsamma, säger han. Mor Juno körde tidningen. En 14 km lång cykelrunda varje dag. -Jag var med Mor en gång när det var så mycket snö så vi fick lägga cyklarna vid smedjan och gå fram till Rosenhill. Tidningen skulle fram till varje pris.
Mor Juno tvättade också klubbens tröjor, byxor och strumpor. Under väldigt enkla förutsättningar. Familjen fick hjälpas åt med att stoppa strumporna. -Även jag säger Bertil. In med pucken och fram med nålen!!! Pappa Nikolai "Nicke" var ett tag vaktmästare i klubben och stod bland annat för ritsningen av planen.
Juno hängiven VFK-supporter, det dög inte att någon kom till Väsby och höjde rösten. Anna-Lisa Karlsson och Juno stöttade de sköra väsbypojkarna.
Gruvgårdens norra och östra länga
I den norra längan /långsidan mot kyrkan/fanns två ingångar. I varje ingång bodde två familjer, medan i den östra längan /långsidan mot Alströmervallen/fanns en ytterdörr till varje lägenhet. De som bodde där sist som Lasse och Bertil kommer ihåg var
Till vänster i den första dörren i den norra längan bodde Kurt Nydahl och hans familj. Till höger bodde Anna Skog. Tidigare bodde i den lägenheten Annas-Lisa och Hans-Göte Karlsson. I nästa dörr bodde familjen Küttim till vänster och fru Svensson till höger.
I den östra längan/ med ingång på gaveln mot kyrkan bodde Ise och Torsten Svensson. I den första dörren bodde familjen Nils Persson. I nästa ingång Anna och Samuel Jönsson. I den tredje bodde Gull-Britt och Malte Jönsson. I den fjärde ingången bodde ingen ,men lägenheten var möblerad. Till gavelrummen fanns ett rum på andra våningen. Annars fanns inget på vinden. Det gick att förflytta sig i hela längan.
Lasse bodde tillsammans med sin familj i en tvåa med kök, medan Bertils familj bara hade en etta. Men i gengäld hade storasyster Britt tillgång till ett rum på vinden. Rummens storlek var ca 15-20 kvm.
Ingen tror det idag?!
Inget vatten in och inget avlopp. Utedasset låg 50 bort intill tvättstugan mot Alströmervallen nordvästra hörn. Vattnet fick bäras in. Det fanns en brunn norr om norra längan och en öster om östra längan. Vattnet från vasken rann ner i spann som sedan fick bäras ut och slängas på odlingarna. Varje familj hade möjlighet att odla på en liten lott, antingen norr om norra längan eller öster om östra längan. Tvättstugan var det enda stället där det fanns rinnande vatten.
Köksspisen som eldades med kol och bränne var en av värmekällorna. Den andra var en fotogenkamin.
-På vintern var det inte tillräckligt, trots att vi satte in innanfönster och la vadd mellan fönstren, fortsätter Lasse. Vi kunde rita i isen på insidan av fönstren.
Bunken var den stora tummelplatsen för Gruvgårdens ungar. Det fanns möjligheter till lek både sommar och vinter.
-Också hade vi allt i byn, menar både Lasse och Bertil. Tre affärer, bibliotek, sjuksyster, brandkår m.m. Det var inte bara fotboll. -Vi var med i scouterna både Lasse och jag, säger Bertil. Kyrkan hade aktiviteter både i ungdomshemmet och ovanpå hönshuset i Prästgården. - I missionshuset på Nygårdavägen var vi också, minns Lasse.
Visst medger både Lasse och Bertil att det var fattigt och eländigt, men DET GICK INGEN NÖD PÅ OSS. Vi tog hand om varandra och är trots allt stolta över att vara grueungar.
Så mycket mer finns på en dokumentärfilm med Lasse och Bertil inspelad vid samma tillfälle.
Inge Jolfson